Till Ängeln med de brinnande händerna Sänk dig ner, en gång, mot jordens rund du högt förbiflygande ängel med brinnande händer.
Under de många vintrar som följt på varandra har våra ögon och läppar alltmer frusit samman.
Berör oss bara, en gång, med dina glödande handflator; tryck dem bara helt lätt mot våra nedisade ansikten.
Och låt oss sedan sova lugnt i askan som blir kvar efteråt.
– Björn von Rosen | ||