< Ljudprov på kulning
sjungs av Karin Edvardsson Johansson, Transtrand, Dalarna, i en upptagning av Matts Arnberg, 1954

kulning
(av sv. dial. kula 'locka på kor med sjungande röst')
dialektal benämning på den sångform som utvecklats vid de svenska fäbodarna: en locksång med kraftig tonansats och vibratofri ton i extremt högt register.
En alternativ benämning – kauking [uttalas köking] – kommer från det norska ordet kauke som betyder 'hojta', 'ropa'.
Kulning är en vokalteknik som används i några av Karins stycken: Puksånger - lockrop, Solsången, Rädda mig ur dyn, I himmelen, Ljus av ljus, m fl.
Sångtekniskt är struphuvudet något höjt jämfört med t.ex. klassisk sång, och det krävs ett stort subglottiskt tryck, alltså ett tryck under själva glottis = stämbanden. Ljudet ska vara klart riktat framåt, som när man ropar på någon utomhus.
Läs mer: Kulning - introduktion till musiken och tekniken av Susanne Rosenberg www.uddatoner.com | ||
Exempel på kulning i Karin Rehnqvists musik:
Puksånger – lockrop »
I himmelen »