Lek med elementens klanger

Karin Rehnqvist har skapat en barnvariant av myten om Apollon och Dafne

Med eller för barn. Karin Rehnqvist har utforskat båda möjligheterna. För några veckor sedan framfördes exempelvis "Ljus av ljus" av Adolf Fredriks flickkör och Radiosymfonikerna. Men Rehnqvist har också, till text av Kerstin Perski, skrivit operan "Sötskolan" som spelats för mellanstadiet.

Nu samarbetar Rehnqvist och Perski åter i "När jorden sjunger". En barnvariant av myten om Apollon och Dafne för skådespelare och orkester. Här är nymfen en nyfiken hjort som förvandlas till träd i rädsla för en pojkes "vill bara klappa" och som blir människa när hon hör honom spela harpa. Det handlar förstås om vanliga barnteman som att våga, att växa, att visa känslor. I sparsmakad regi av Ivan Ossoniak gestaltar Isabelle Moreau alla rollerna. Under hennes regnkappa och röda gummistövlar gömmer sig en hjort som käkar gräs från picnictallrik och som bär trädets grönska tatuerad på armarna.

Här finns också välkända grepp som grälande orkester och interaktiv hjälp från publiken. Skönt nog undviker Rehnqvist det rent illustrerande. Visst finns här några pizzicatomyror och en valthornselefant, och när hjorten Dafne springer i kapp med floden svischar vattenvirvlar genom Svenska kammarorkestern under Petter Sundkvist. Men oftast är det en mer lek med elementens klanger, från den jordiga tonen i stråkarnas inledning, till lövsprickningens luftiga uppåtrörelse genom orkestern.

Mest unikt med "När jorden sjunger" är nog ändå spridningen som verket kommer att få eftersom det är beställt gemensamt av sju svenska orkestrar plus Skotska kammarorkestern. Sammanlagt blir det cirka sextio framföranden inom ett år och en beräknad publik på runt tjugofemtusen personer. För ett helt nyskrivet orkesterverk på över fyrtio minuter borde det innebära något slags rekord.

Sara Norling, Dagens Nyheter, 11 oktober 2004

...

Hjort av Rehnqvist

Musik för kidsen

Musiksageriet är sig nästan likt med kvitt-kvitt i flöjt och grovt stråk när berättaren säger "bark". Radion sänder när Svenska Kammarorkestern, Sveriges mysigaste, uruppför När jorden sjunger av Karin Rehnqvist. En tonsättare i ropet, senast med Ljus av ljus till Anna Lindhs minne, men nu alltså ett verk för barnpublik. Så är det nåt för kidsen? Det tror jag absolut, när Rehnqvist utnyttjar hela orkesterlyxen i en Ronjastory utan fjäsk, men med ett durackord på slutet. Snart på turné i Sverige och Storbritannien.

Kerstin Klein-Perskis libretto gör sitt upphopp i den antika myten (inte unikt direkt, men det går en gång till) om Dafne, här en utåtagerande hjort som förvandlas av musiken, kanske kärleken, och blir mänska. Dafne har blivit talroll och spelas av Isabelle Moreau. Berättelsen om en hjorttjej som visar stora känslor och blir arg är lite p-k i dag, "tjejer ska också få vara arga". Men det kan man ju strunta i när både text och musik tar Dafne, skönt spännig med myror i brallorna, på allvar. De har hittat hennes röst. Det börjar med polska på klassiskt Rehnqvist-vis, och fortsätter i samma mörka, vildvittriga tonfall. Jag skulle säga stolt om det ordet inte var för laddat.

Hanna Höglund, Expressen, 11 oktober 2004

...

En begåvad sammansmältning av text och musik

Den mycket fantasifulla orkestersatsen, som är utformad av tonsättaren Karin Rehnqvist, är en fullträff som i högsta grad förstärker och illustrerar författaren Kerstin Klein Perskis texter.

Det uppstår heller inga longörer i pauser mellan text och musik, och orkestersatsen tar aldrig överhanden på bekostnad av talrollen, tvärtom sammansmälter de båda smidigt och smakfullt till en konstnärlig enhet. Skåpdespelerskan Isabella Moreau, från Länsteatern i Örebro, var lika övertygande i sin roll, som dirigenten Petter Sundkvist och Svenska Kammarorkesterns musiker i sina.

Isabella Moreau behöll greppet om publiken - barn som vuxna - genom hela föreställningen, som dessutom, med tanke på de minsta barnen, höll en perfekt längd.

Ivan Ossoinaks utmärkta och uttrycksfulla regi samt Moreaus sceniska framställning och utstrålning tog väl vara på dramatas suggestiva, inneboende möjligheter.
---
Sammantaget var förutsättningarna för en konstnärlig och publik framgång mycket goda. Lördagens premiär blev mycket riktigt en succé på alla plan och för alla på scenen medverkande, inklusive de repliker som dirigent och vissa orkestermusiker hade fått sig tilldelade.

Och för att tala om det musikaliska sammanhanget, så skulle det dessutom inte vara svårt för Rehnqvist (när hon får tid) att åstadkomma en svensk sagolik svit av orkestermaterialet till "När jorden sjunger".

Musiken (orkestersats inklusive instrumentation) som sådan är det bästa jag hittills hört av henne. Här visar Karin Rehnqvist upp en utvecklad smak, mognad och kunnande som aldrig förr, det är bara att lyckönska henne till en lika god fortsättning.

Håkan Edlund i Örebro-Kuriren, 12 oktober 2004

...

About "When the Earth Sings" - a fairy tale for actress and chamber orchestra

It is exquisite, with ravishingly delicate music by Swedish composer Karin Rehnqvist painting atmospheres, and the musical colour of seasonal changes, with an unerring ear and a typically light touch. Rehnqvist who has long asociations with the Scottish Chamber Orchestra, draws on her own folk tradition and her needle-sharp observation of contemporary sonic effects with effortless fluency.

Michael Tumelty, The Herald, November 5 2004