 | | |
Om ”Där korpen vitnar” ”Karin Rehnqvists stycke för kammarensemble och röst Där korpen vitnar stod för den största emotionella upplevelsen. Ulrika Bodéns röst gick direkt in i hjärtat och musiken var helt oemotståndligt. Folkmusikens kvartstoner laddar Rehnqvists musik med ett slags elektricitet. En oerhört känslosam upplevelse.” — Per Magnusson, Tritonus, efter framförandet vid Happy Nordic Days i Oslo, aug 2009 ... Om Ljus av ljus, uppförande i Stockholm Då kan den sorgemusik som Karin Rehnqvist skrev till Anna Lindhs minne - "Ljus av ljus" - framstå som mer avklarnad (jämfört m Allan Petterssons Symfoni nr 12). Det är ett fint verk, i synnerhet yttersatserna, där den om folkton erinrade körsatsen (fenomenalt framför av Adolf Fredriks Flickkör) avtecknar sig tydligare mot den utspridda orkestern. Men sorgen är här så återhållen att den nästan får projiceras på musiken snarare än härledas ur den. — Thomas Anderberg, Dagens Nyheter, 19 september 2004
Om Ljus av ljus, uppförande i Stockholm Karin Rehnqvists musik är sällan sötad, oftare präglas den av en sorts naturlig stramhet. "Ljus av ljus" för barnkör och orkester, tillägnad minnet av Anna Lindh, är inget undantag. Psalmtexter samt avsnitt ur Psaltaren och Ordspråksboken vävs samman i en ganska anspråkslös men skimrande, transparent musik. Enkel i de enskilda melodiska fraserna, men fördjupad av plötslig skorrande dissonanta möten och skuggningar. Hon vågar lita till de små medlens effekt, och till att den där tunna, unisona frasen skall bära musiken. Det skänker musiken en klarhet som på sätt och vis är motsatsen till den Allan Petterssons målar i tjocka lager på lager. Men ändå kan man tala om ett visst släktskap: i förmågan att låta sången - genom instrument eller strupe - tala direkt till lyssnaren. — Tony Lundman, Svenska Dagbladet, 20 september 2004 ... Om Till Ängeln med de brinnande händerna för oboe och diskantkör: "Ved åbningskoncerten sang DR Radiopigekoret svenskeren Karin Rehnqvists Till Ängeln med de brinnande händerna för oboe och kör. Under dirigenten Michael Bojesen blev det en af aftenens höjdepunkter. Dels fordi Karin Rehnqvist kan noget unikt med stemmer, hvor hun blander svensk folkemusik ("kulning") med moderna toner - ikke uden grund er kunstneren flere ganger indstillet til Nordisk Råds Musikspris..." — Anders Beyer, Information 3/2 -04 om Presences-festivalens öppningskonsert i Paris ... Om Ljus av ljus för barnkör och symfoniorkester: "Ces quinze minutes de musique s'avèrent particulièrement èmouvantes, d'une cohérence avec A l'ange aux maines brûlantes présentée la veille. Elle sont reflet d'une sensibilité intense. — resmusica.com, Febr 2004, about Festival Présences, Paris ... Om Sötskolan / "Die Schöheitsfalle" - en operarysare för barn: "Die äusserst originelle, suggestive, lautmalerisch-haptische Musik aus Schrägen Klängen, Vierteltönen, Verzerrungen und extremen Sprüngen,aber auch aus eingängigen, mitreissenden Melodie- und Sprechgesangpassagen (z.B das komische "Fettduett") entpuppt sich dabei als dramaturgisch gewichtige Sinnschicht, die Spannung aufbaut, sich zwischendurch aber auch locker-fetzig gibt, und in ihrer ganz eigentümlichen Klangsprache niemals anbiedernd wirkt...... Eine rundum gelungene Musiktheater-Produktion....der ein ähnlich langes Leben wie der 500 Jahre alten Vampirgräfin zu wünschen ist" — Susanne Kaulich, Mannheimer Morgen 1/6 -04 ... Om Teile dich Nacht Framförande vid Nordiska Musikdagarna i Köpenhamn, november 2004 ”Hos Karin Rehnqvist är den tradtionella kulningen - ett sätt att sjunga boskapen till sig - extremt närvarande i hennes 'Teile dich Nach', komponerat 2002, där den av natt och smärta färgade dikten av den tysk-svenska Nelly Sachs på ett förunderligt vis låter sig förenas med den tydliga nordiska folkmusikinspirationen. DR Radiokoret var den professsionella bakgrunden i detta framstående körverk. Men svenska Lena Willemark var med sin extremt kroppsliga, brett varierade och och folkligt förankrade sång, sjäva verkets förlösning. Fängslande, och långt utöver vad vi kallar vackert, sjöng hon, med en solistisk säkerhet och en fysisk närvaro, som man i första taget inte kan minnas sin like.” — Thomas Michelsen, Politiken, 20/11 -04 | ||
| | |
