The raven himself is hoarse

The raven himself is hoarse

That croaks the fatal entrance of Duncan

Under my battlements. Come, you spirits

That tend on mortal thoughts, unsex me here,

And fill me from the crown to the toe top-full

Of direst cruelty! make thick my blood;

Stop up the access and passage to remorse,

That no compunctious visitings of nature

Shake my fell purpose, nor keep peace between

The effect and it! Come to my woman's breasts,

And take my milk for gall, you murdering ministers,

Wherever in your sightless substances

You wait on nature's mischief! Come, thick night,

And pall thee in the dunnest smoke of hell,

That my keen knife see not the wound it makes,

Nor heaven peep through the blanket of the dark,

To cry 'Hold, hold!'

– Lady Macbeth, ur Macbeth av William Shakespeare

Korpen själv är hes

Som kraxar fram att Duncan snart ska sova

Sin sista natt hos mig. Så kom, ni andar

Som dödens tankar styr, riv ut mitt kön

Och fyll mig nu från hjässan ner till tårna

Med vidrig grymhet! Gör mitt blod så tjockt

Att inga samvetskval kan slippa genom

Och smitta hjärtat med betänkligheter

Som grumlar sikten från beslut till handling

Med mänsklig svaghet. Kom till mitt bröst,

Ni mordänglar, och gör min mjölk till galla,

Kom, var ni än förvaltar jordens fasor

I osynlig gestalt. Kom, mörka natt,

Svep in dig i en helvetesrök, så inte

Min vassa kniv kan se det sår den gör

Och ingen himmel kika genom täcket

Och ropa "Vänta!"

– Lady Macbeths monolog ur Shakespeares drama Macbeth, 
översättning Göran O Eriksson