Till Ängeln

med de brinnande händerna

För oboe och blandad kör, alternativt oboe och diskantkör
Samtliga texter >
 

Länge har det intresserat mig hur enskilda instruments klang och röster påverkar varandra. Man skulle kunna översätta olika röstkvaliteter till olika instrument, vad gäller kvinnorösten t ex;
hög huvudklang – flöjt eller stråkars flageolettspel
låg bröstklang – oboe i lågt register, osv.

Att komponera för kör och oboe har därför känts oerhört inspirerande.
Jag sökte en text där oboen kunde förhålla sig självständig, som ett motstånd, samtidigt som den ibland skulle kunna smälta samman med kören. Jag fann Björn von Rosens oerhört vackra dikt, som genast gav komponerandet vingar:
 

Till Ängeln med de brinnande händerna

Till Ängeln med de brinnande händerna

Sänk dig ner, en gång, mot jordens rund

du högt förbiflygande ängel med brinnande händer.

Under de många vintrar som följt på varandra

har våra ögon och läppar alltmer frusit samman.

Berör oss bara, en gång, med dina glödande handflator

tryck dem bara helt lätt mot våra nedisade ansikten.

Och låt oss sedan sova lugnt

i askan som blir kvar efteråt.

(Björn von Rosen)

Det musikaliska språket är, som alltid hos mig, inspirerat av äldre svensk folkmusik, både i modalitet och vad gäller t ex användandet av kvartstoner i oboen. Även röstmässigt finns här anknytning till kulning, men det är utkomponerat klangligt i kören, som använder ”vanlig” röstteknik.

I mittenpartiet rör sig 2 solister och oboen i korta melismer över körens rörliga klanger. Här blir rösternas och instrumentets sammansmältning extra tydligt. Vad är röst, vad är instrument?

Karin Rehnqvist, 21/8 2003

...

Engelsk översättning:

To the Angel with the Fiery Hands

To the Angel with the Fiery Hands

Lower, fall, descend to earth just once

angel high flying by with burning hands

Throughout these many winters passing one by one

our eyes and lips grew frozen, frosted sealed together.

Touch us gently once please, only once with your fiery palms:

pressing them oh ever so lightly across our icy eyes

And then we'll sleep in peace and rest

quietly in the ashes left behind.

(Björn von Rosen, translated by Linda Schenck)