 | | |
Vishetens lov
1. Från Evighet
Barn: Vem tänder solen? Vem sänder mörkret? Vem fäster stjärnorna i skyn? Vem kan räkna regnets droppar? Vem kan räkna havets sandkorn? Vem kan räkna evighetens dagar?
(Karin Rehnqvist).
Kör: Från evighet är jag insatt, från begynnelsen,
ända från jordens urtidsdagar.
Innan djupen var till, blev jag född,
innan källor ännu fanns, fyllda med vatten.
(Ordspråksboken 8:23–24)
2. Mätarlarven
Barn: Vem födde daggens droppar? Vem gav liv åt himmelens rimfrost? Vem kan se oändlighetens djup? Hur stor är rymden? Hur hög är himlen? Tar det oändliga aldrig slut?
(Karin Rehnqvist).
Kör: Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag
alldeles för blå och tusenmila
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad
(Werner Aspenström)
3. En broder mer
Barn: Vad är kärlek? Vem är fattig? Vem är jag? Vad är en människa?
Kör: Människa, mänsklighet, mänskogestalt, mänskokropp, mänskoröst, människoliv, mänskobarn, mänskovärde…
(Karin Rehnqvist).
Kör: Jorden kan du inte göra om
Stilla din häftiga själ
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
(Stig Dagerman)
hungrande, törstande, sovande, älskande...
4. Ej blir det natt
Barn: Varför måste man sova om natten? Vem bestämmer på jorden? Vem säger att sanningen alltid riktig? Vem vet vad som är rätt eller fel? Varför kan man bli sjuk? Varför måste man dö, och vart kommer man då? Varför måste man dö?
(Karin Rehnqvist)
Kör: Ej blir det natt
fast ögat icke bländas
Ej blir det natt
i höga cedrars land
där döda sova
vid varandras sida
som gråa lindebarn
sin väntans stund
Ty andra lyktor
hänga där i träden
och driva plantor fram
av annorlunda glans,
och fjärilen, ur gråa
lindor flugen,
får dricka vindar där
som ej på jorden fanns
Ej blir det natt
fast ögat icke bländas
Ej blev det natt
(blott denna sol försvann)
(Werner Aspenström)